Det gjorde dom och efter 15 minuter slutade han andas.
När pappa ringde la sig dimman över Skövde. Bokstavligen talat. Det var soligt imorse men medan vi pratade vart allting grått och man såg inte ens skolan tillslut.
Och så har det varit sedan dess.
Ledsam och tårfylld första advent.
Ringt hem och alla gråter. Bröder,farmor och farfar, pappa, kusiner, vänner.
Och jag undrar återigen hur något sånthär kan få hända någon som är så full av liv och som sprider så mycket kärlek.
Det är bara så orättvist. Igen.
Ikväll kommer lite folk hit och dricker glögg, äter pepparkakor och lussebullar. Ska bli skönt att få lite mer sällskap. Vänner och familj blir extra viktiga när man inser att man inte är odödlig.
Jag vill ta vara på er alla jag älskar så mycket och jag önskar att jag sa det oftare men ni betyder allt.
Allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar