Söndagslugn

Idag har livet gått i max en knop.
Allting känns segt och som om inte ögonen vill öppna sig ordentligt.
Fast det gör inget, det är rätt skönt. Jag får väl vakna påväg till jobbet.

Har vart ute och sprungit, matat Moas katt, duschat och sökt lite jobb.
Det går lite trögt med jobbsökandet. Eller hm. Kanske inte trögt just, men jag har sökt typ allt som ligger ute. Allt utom psykiatri. Eller ett sånt jobb har jag sökt, men det låter inte så tokigt.
Imorgon måste jag nog säga att jag inte vill att dom förlänger mitt vikariat. Jag har blivit erbjuden att stanna till minst April, men vafasen - jag kan ju inte pendla 17 mil varje dag. Det går ikke!

Har lyssnat på Säkert! och läst bästa tidningen Utemagasinet senaste timmen.



Nu kurrar magen som bara den, det är väl dags för lunch innan cykelturen i dimman. Men det är tråkigt att äta själv, Daniel är och skriver på c-uppsatsen.
Men det är väl så det är kanske. Vuxenlivet.


Min farbror är bättre nu iallfall, hurra! Han har vart utan respirator lite och tittat på tv. Gott. Men han har ju fortfarande respiratorn lite, även om han är vaken. Imponerande farbror detdär.