världen är emot mig

Åh, det är inte min dag idag.
Tröjan jag köpte igår är fin:




Men trasig:



Buhu.
Dom ringde från hälsan i arbetslivet och sa att dom hade fått svaret på blodprovet jag tog i början på sommaren. Det är inget alarmerande, men du ligger på gränsen till höga blodfetter. Tack. Det är nog bra om du kommer så vi kan talas vid. Tack. Inget du behöver oroa dig för, men kan du komma imorgon? Tack.

För all del. Cellförändringar som ska opereras bort och höga blodfetter som jag inte behöver oroa mig för. Jag är för fan 24 år!
Hur kan det ha gått så fel?

Jäkla skit.
Jag är deppig och lyssnar på deppmusik. Det gör väl kanske inte saken bättre.




Jag tvättar och jobbar på liggsåren. Orkar inte ta mig för nåt. Har massa borden och måsten i huvudet som tynger ner. Borde gå ut och springa. Borde gå till biblioteket och skaffa lånekort så jag gör nåt vettigt istället för att sitta framför datorn jämt. Borde lämna tillbaka tröjan och se om jag kan hitta nåt annat.
Men det är inte kul, allting är för litet eller för stort, jag är precis mittemellan två storlekar, har fastnat där tycks det som.
Ja, idag är livet skit.

Kanske skulle jag ge mig ut och springa ändå, innan tvätten är klar.
Det kanske vänder.
Och det måste väl vara bra för blodfetterna?