Igår när vi skulle till gymmet var det självklart stängt.
Hurtiga som vi var (eller mest för att vi redan hade träningskläder på oss) bestämde vi oss för en promenad för att se vart vägen tog vägen (typ)
Helt plötsligt satt vi under massa vindruvsrankor (eller vad det heter) och klippte i vindruvsklasar med massa indier runt oss som skrattade åt minsta lilla grej vi gjorde.
Jag älskar dethär landet!
Allt, verkligen allt kan hända om man bara vågar och stoppar ut näsan lite extra.
Vi gick tillbaka idag med kamerorna i högsta hugg. det vart succé - jag tror inte dom hade sett digitalkameror innan, ta kort på det sa dom och pekade och sen ville alla se hur det blev.
Jag kiknade av skratt hundra gånger om - dom är fantastiska.
Fast nästan det bästa är att dom försöker gifta bort en av sina jobbare med oss, han är jättebra på att jobba, mycket duktig på farmen - OCH trevlig.
Men han duschar bara var 3:e dag.
Det är fantastiskt - dom talar om för och nackdelar så man inte ska bli lurad.
Fast jag stannar nog hos min prins i alla fall, även om det var ett roligt erbjudande. Vi tog massa kort på folk och djur och grejer och så vart vi hembjudna på lunch imorron kväll till en släkting till dom som äger farmen.
Kulkul!
Det ena leder till det andra. Livet är ett äventyr, det är bara att hålla i sej så gott det går.
måndag 2 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det känns som du trivs lite bättre därborta nu när man läser. Det känns skönt så jag slipper oroa mig för dig. Hoppas det är så! Tänker på dig! Kram!
ps, tack för gratulationerna! Ska skriva ett manil snart, men jag har 9ngen orl att sitta här vid datorn för tillfället. Ds.
jo, det är mycket bättre här nu. skönt att skumpa runt i mobila kliniken själv också, så man inte tär på varandra så mycket också:)
hoppas du hade en riktigt bra födelsedag (igen) Jag har inte heller ork egentlgen, ska snart knoppa.
kramkram
Skicka en kommentar