hejdå, förlossningar och öl

Usch, det är jobbigt att säga hejdå till folk.
Det är som det vi har tillbringat dom senaste dagarna med. Det och försöka få tillbaka våra kjolar som vi lämnade in för 100 år sen för sy upp nya. Idag fick vi tillslut ta med dom hem efter en massa ändrande. Dom blev väl fina tillslut, men inte så fina som vi hoppades. Men mamma kanske kan fixa i påsk. Kan hoppas i alla fall.

Datorn är dum. Den har stängt av sej 4 gånger hittills. Den har blivit glapp i sladden och det är sjuk irriterande.

Nåväl. I övermorron åker vi till Goa och därefter Mumbai. Där har vi ju inte internet på samma sätt så det kommer inte uppdateras lika ofta som här. Så ni får hålla tummarna att den 17 timmar långa (eller vi vet inte hur lång tid det tar exakt – nångång mellan 17 och 20 timmar) tågresan går bra och att vi hittar bungalown. Och att vi får det bra i solen nu när vi är friska och faktiskt kan BADA!!

Idag har vi druckit öl igen. Med Sankalp och hans komps, det var skitkul och dom tålde ingenting. Vart fnittriga efter en öl (som visserligen är 650 cl men ändå). Det var sjukt kul!

Nu är jag skittrött men väntar på att Daniel ska ringa så vi får prata innan telefonerna stängs av. Spännande.

Kollade förresten på förlossningar igår. Jag säger då det – ska jag föda barn ska jag fan inte göra det i Indien.
8 mammor-to-be låg i ett rum och väntade på att få föda. Alla hade dropp som sätter igång förlossningen. Det har man bara i nödfall i Sverige eftersom naturen ska ha sin gång. Typ. Man vill inte stressa varken mamman eller bebisen hemma. Men här var det helt ok.
Sen när mamman inte kunde hålla emot barnet mer fick hon gå (GÅ!!) in i förlossningssalen och klättra upp på en hård brits samtidigt som en annan låg och krystade mitt emot.
Ingen av de förlossningar vi såg hade öppnat sig tillräckligt mycket för att bebisen skulle kunna komma ut (pga av droppet och allt gick för fort) så då när barnet började trycka på klippte man helt sonika upp mammans fiffi för att barnet skulle få plats. Helst utan bedövning. Det var helt sjukt, dom behandlades värre än djur. Tänk att klippa rätt in i en människa utan att blinka, det var vansinnigt! När barnet väl var ute (ett var undernärt och vägde knappt 1 kg trots 9 månader, ett drog dom ut utan att vänta på värkar osv) tog dom barnet och gick iväg för att mäta, väga, ta fotavtryck och sen lägga barnet på en speciell avdelning. Mammorna fick inte ens hålla sin lilla bebis.
Usch, det var så hemskt och jag orkar inte berätta allt nu, kanske kommer.
Men ni förstår kanske varför jag flippade när jag trodde att jag skulle få ligga på sjukhuset förra veckan. Hu.

Såg också en operation, en som tog bort sitt bröst. Intressant men lite likt Sverige, inget nytt under solen liksom.

Ska publicera detta innan datorn lägger av igen.

Hoppas att jag hinner skriva nåt imorron innan internet stängs av, men annars så får ni skicka en tanke till stranden i Goa.
Hoppas ni alla har det bra därhemma!!
kramar