glasögonorm

sen sist har jag fortsatt vara lite sjuk, jag tog stopp-och-baj-tablett och fick kramper i magen istället. dom håller i sig än och det är hemskt!
nåväl. jag ska inte uppehålla er med allt mitt klagande igen.
igår åkte vi på "diagnostic camp" som betyder att man bussar ut läkare, sjuksköterskor, tandläkare, optiker och allt däremellan till en by mitt ute i ingenstans, igår uppe i bergen, för att kolla upp folk som behöver sjukvård.
man täcker upp en area på typ 2-3 mil och ibland upp till 1500 patienter.
rätt schysst, särskillt eftersom allt är gratis.

såhär ser det ut om man behöver glajor:




vi gick omkring och tjötade med folk och var allmännt slappa och mitt under dagen fick jag lingonveckan! hurra!!
två månader försent men den kom tillslut.
fan va skönt.
puh liksom. så hurra!!!!!!!!!!
(men den är lite konstig, men jag ska väl inte klaga nu)

så det var det. nu vet ni allt om mej och min hygien.
inte för att jag tror att nån vill veta, men jaja.

när campet var klart gick vi och tittade på indiens näst största träd.
det var fett stort.
självklart kom kortet på snedden, men jag har väntat 30 minuter på att det ska laddas upp så ni får snällt vrida på huvet.



sorry, men jag orkar verkligen inte göra om...

om en vecka och 3 dagar är vi i goa och solar.
problemet är fortfarande att vi inte vet vart vi ska bo. trots enträgna samtal till herr patils residens har vi inte fått tag på honom och iochmed det vet vi inte vart han bokade bungalown (eller hur man stavar det)
idag tog jag och camilla saken i egna händer och vågade oss in innanför hans grindar. vi smög jättetyst och var livrädda för hundar och vakter och allt vi kunde komma på, kom fram till hans dörr och ringde på.
inget hände, så vi ringde på igen. sen knackade vi två gånger.
och bankade en.
sen tyckte vi att vi hörde hans röst så vi smög oss upp på garageuppfarten.
nog var han där alltid.
tillsammans med massamassa folk.
han höll tal.
pinsamt!

vi bad en stilla bön att ingen hade sett eller hört oss och smög tillbaka samma väg som vi kommit.
och nu är jag här.och undrar om min familj tänker ringa ikväll eller inte, den eviga frågan.