Igår var vi ju på middag med två från vårdcentralen.
Det var jätte trevligt - vi åt snacks som Mamas fru hade gjort och drack Indiens typ enda kända öl Kingfisher.
Mycket gott och jag drack långsamt som en god dam bör göra.
Mama, jag, camilla och sara
Efter ett tag kom Sachins kompis och då var det ingen som drack långsamt längre. Han och Sachin svepte öl och vodka (egentligen inte så mycket men tillräckligt för att sänka deras små spetkroppar) och så vart det inte så himla trevligt längre.
Dom pratade maharati med varandra så vi pratade svenska. Efter ett tag började dom limma på Sara och Camilla (jag var tjock och inte åtråvärd som vanligt, men igår gjorde det ingenting alls) så den trevliga stämningen dog rätt fort.
Vi hade tidigare på kvällen blivit bjudna på bröllop på söndag, men efter limmandet (och försök till hångel och tafs) så var vi inte så pigga på att gå på hans bröllop. Det gynnar ju inte att ragga på folk man bjuder på sitt eget bröllop liksom...
Vi fick säga att vi var tvungna att vara hemma 23.00 för det var reglerna för campus (nu var det jävligt märkligt att komma in så sent, det var inte en kotte ute och vakterna tittade otroligt misstänksamt på oss).
Kom ändå hem 23.20 efter lite krångel med motorcyklarna.
Jo, just det! Jag åkte mitt livs första motorcykel åk igår.
Utan hjälm, utan skydd (eller jag tog på mej min långärmade tröja och scarf) och med en rattfull förare. Han körde visserligen bara i 30 men det kändes nästan värre för det vart lite vingligt ibland med alla tre på samma hoj.
Hua.
Tänk om mamma och pappa visste vad vi gjorde...
De tre senaste dagarna har jag suttit här vid skrivbordet och sett dum ut och transkriberat. Det är fan segt. Särskilt när bordet är för högt (eller stolen för låg) så man får välja mellan att sitta och svettas ner sovkuddarna eller få ont i axlarna. Jag har försökt med båda, men inget känns riktigt rätt :C
Plus att jag har träningsvärken från helvetet från gymmet igår. Vi är numera guldmedlemmar på gymmet. Man blev det om man betalade för alla maskiner (100 spänn för en månad). Det blev alltså dubbelt så dyrt om man skulle använda löpbandet och trappmaskinen.
Det gjorde inte så mycket, men när vi väl var där ( mellan 7-8 på morgonen är tjejernas träningstid) så fanns det ingen el så vi kunde inte använda dom. Är det likadant imorron är det nästan lite läge att få tillbaka halva pengarna. Töntigt för det handlar om 50 spänn, men det är tråkigt att bli blåst hela tiden...
onsdag 18 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar