när vi var lediga i söndags var vi i Bhandardara, det var en sjukt vacker plats. där skulle jag faktiskt kunna tänka mej att bo.
bilden är från en damm som engelsmännen byggde när dom härskade över indien. tjusigt.
vi fick åka en sväng i den gamla båten och om man blundade var det så tyst att man hörde när man andades.
idag har hemlängtan slått sina klor i mej. jag grät imorse och önskade hem mej till mina vanliga vänner. inte för att det är fel på dom som är här, men domdär vännerna man känner att man kan vara precis som man är med.
den känslan saknar jag. och oj, vad jag längtar efter er allihop.
jag visste inte att jag var så hemkär, men det är ju tydligt nu.
och att det gör så stor skilnad när man inte kan ringa folk hur som helst.
vi har 9 veckor kvar i Loni.
jag är övertygad om att det kommer gå hur fort som helst och kommer vara jätteroligt. och jättehemskt när man ska härifrån, men just nu önskar jag att iallafall att 8 av dom hade gått.
men jag antar att denhär känslan kommer gå över den med.
det är bara det att när man sover dåligt om nätterna (tack alla 82 myggbett på benen) och snart ska ha mens är det extra långt att sakna dom man älskar när man sitter på andra sidan jorden.
jag brukar titta på månen och tänka att det är samma måne överallt när jag känner såhär. men här känns även det annorlunda, den ligger ner här.
ingenting är riktigt bra idag:C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar