Nu är vi alltså hemma. Jag sitter hemhemma i Linköping och väntar på att det ska sluta regna. Det har i princip regnat sen vi kom hem. Jag har små tygskor som inte tycker om att vara ute i regnet.
Alternativet är ett par leriga kängor som jag har lite skoskav av. Och det är ju inte nåt lockande alternativ så jag blir sittande här. Men det gör inte så mycket. P3 på radion och hår som sakta torkar efter duschen.
Nåja. Vandringen.
Den var helt fantastiskt. Jag har aldrig haft så tur med vädret under en vandring. Solen sken hela tiden, ända från Abisko till Kebnekaise.
Det var ganska lättvandrat och vi hade sinnesjukt god mat med oss.
Vi höll oss till "stuglängderna" nästan varje dag, perfekt!
Här är vi på paus:
Det är så skönt att gå. Man liksom tappar bort allt förutom det som är just nu. Lämna allt bakom sig. Telefonen är ingen idé att ha på, nån täckning finns inte nånstans. Klockan är ingen vits att ha igång, solen skiner länge på kvällen.
Är det så att man är trött stannar man och är man hungrig äter man.
Allt är mycket lättare.
Och har man dethär att vila ögonen på kan man inte bli annat än harmonisk.
Det enda som inte är så bra är att man bara vill vara kvar, inte åka hem och bara fortsätta se vad som är bakom nästa krön eller fjäll.
Nya planer smids för nästa år.
torsdag 26 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar