Hemfärd

Det regnar än.
Idag åker familjen till Göteborg. Äntligen. Jag saknart.
Saknar trägolvet under fötterna, ljuset i lägenheten. Min säng. Daniel.
(kanske skulle jag skrivit det i omvänd ordning. jaja.)

Jobbar i veckan, sen tillbaka hit på bröllop. Jennie ska byta namn.
Igår träffade jag Ellinor. Hon har en till bebis i magen. Folk blir vuxna.
Men hon sa med lite längtan i rösten; åh, NY. Jag skulle också vilja vara spontan.

Och då känner jag att detdär med vuxenhet är kanske ingenting att längta så fasligt efter. Inte om man inte kan göra som man vill.
När jag var liten längtade jag så jag kunde dö tills jag var vuxen och kunde göra exakt vad som föll mig in.
Nu kan jag ibland längta ihjäl mig till barndomen när man var så fri.
"Man saknar sånt som man inte har"
Så är det.