Bröllopsbröd och rostade potäter

Jag sitter på köksoffan och är alldeles svettig. Lyssnar på Sofie Zelmani och flyger bakåt i tiden.
Regnet smattrar utanför och jag har skoskav på ena hälen som gör sig påmint

Jag bakar bröd till Linus bröllop i helgen. Bröllopsbröd. Ni kanske får se sen.
Det ä lugnt och skönt och mil från jobbet. Jag önskar lite att det kunde vara såhär oftare. Att jag skulle ha lust. Eller åtminstånde, som idag, tvungna mig till affären för att köpa kryddor, jäst och mjöl och sen skapa en liten bit kärlek.
Och att ringa folk jag faktiskt tycker om, även om jag tror att jag är för tråkig att prata med. Jag önskar jag kunde vara lite mindre löjlig.
Jag jobbar på det iallafall.

Mellan bullplåtarna försöker jag torka potatis. En ligger svart på botten av ugnen. Den är lite för klar. Luktar sådär. Men några andra är gyllengula och lite knastriga när man biter i dom. Kanske att dom funkar att ta med på vandringen.
Det börjar bli lite mer verkligt nu. Vi ska faktiskt vara lediga en hel vecka tillsammans.
Och vi ska äntligen upp till norrland igen.
Som jag längtar!