Det är fint och sorgligt.
Daniel är och handlar mat.
Jag är sjuk.
Eller lite sjuk iallafall. Host, nys, snor och lite feber.
Undrar om jag ska gå till jobbet imorgon, både för att jag är så snorig och för att jag är lite instabil.
Började tjuta hos Emma idag. Ett par gånger. Jäkla skit för död och orättvisor.
Jag kan inte riktigt förstå. Fastän nånstans gör jag ändå det.
Och då blir det tomt och ledsamt och tårfyllt.
Kollar bilder på facebook, plågar mig igenom minnes-sidan.
Kanske för att förstå bättre, vad vet jag?
Det är tomt, tyst och ödsligt när man vet att man inte får fylla på med fina upplevelser och minnen.
http://www.facebook.com/search/?q=p%C3%A4r+magnusson&init=quick#/group.php?gid=130946848663&ref=mf
Jag tänker på alla er som jag inte säger att jag älskar er. Men det gör jag. Allihopa. Det är bara att jag säger det för sällan. Aldeles för sällan.
Annars har Emma försökt muntra upp idag. Hasade 5:an och sen låång frukost hemma i kollektivet. Josefina kom på slutet och hon kanske kan skjutsa mig till sjukhuset på tisdag när jag ska operera bort dom jäkla cellförändringarna. Vore skönt.
Sen hasade vi ner till stan och köpte Winnerbäckbiljetter och jag inventerade apoteket och fick bla med mig strepsils och en temometer. Och ett par vantar, men dom var från Åhlens.
Men hela tiden bubblar minnen upp.
Hasade hem och hamnade här. Och jag har typ inte rört mig ur fläcken sedan dess. I runda slängar 6 timmar sedan.
Bra att man har nån som kan köpa mat åt en när man inte orkar eller har lust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar