En halvbra start på dagen

Imorse vaknade jag hastigt och lustigt av att telefonen ringde. En arg dam från jobbet på andra sidan. Jag borde tydligen vart på jobbet 2.5 timme tidigare. Bullshit!
Jag hade bytt och Anton hade sagt till, dom är bara lata och glömska domdär gamla tanterna. Och ingen ursäkt för att hon hade väckt mig, ingenting. Det är väl det minsta man kan bjuda på. Usch.
Så det var en halvbra start på dagen. Åt frulle och sen gick jag på promenad.
Imorron, då jäklar ska vågen peka neråt.
(Hoppas jag iallafall, man kan aldrig vara säker)

Nu väntar jag på att klockan ska bli lunchdags och sen blir det jobb ikväll igen. Hoppas det blir lika kul som igår.

Tänkte att det skulle bli ett roligt inlägg, men jag har visst inte så mycket roligt att skriva.
Är lite deppig emellanåt, tankar på Pär smyger sig på om kvällarna. Det är lite som när man har en tenta man har pluggat sådär snormycket till - man tänker på det innan man somnar, man vaknar mitt i natten och tänker på det och man tänker på det på morgonen. Sen går det att slå bort medans man gör saker under dagen, men så börjar det om igen.
Sorgligt och orättvist. Det är livet.
Längtar hem att få träffa alla. Ska till Linköping om två veckor. Blir bra.

Jag har en låt som jag var förtjust i förut. Den är naken och ärlig och rakt på sak. Men nu har den fått en helt annan innebörd.
Nu är den nästan makaber: