Ellora

Oj vilken dag det här har varit. Faktiskt nästan allt har gått bra tror jag. *peppar, peppar*
Imorse 07.15 – sharp - infann vi oss på den stora sandplanen vid flaggstången för att fira ”republic day” som firas stort här. Vi hade fått veta att det skulle ta 15 min, men efter en halvtimme började vi tvivla… men sen kom det igång med vakter som gick i takt, flagghissning, tal och applåder. Vi fick stå längst fram och bli beskådade av alla som ville.
När det var klart och en man berättat efter (EFTER) nationalsången att mani inte fick röra sig (det var då vi fotade som mest) trängde vi ihop oss i en liten bil, utan säkerhetsbälten men med en liten karl som inte kunde engelska, men glatt pratade hindi med oss.
Efter ungefär 3 timmar kom vi fram till Ellora caves. Det märktes verkligen att det var ett turistställe, massa försäljare som försökte pracka på en grejer och sånt. Jobbigt, jag gillar´t inte alls.
Men i alla fall, grottorna är egentligen inga grottor, som vi brukar mena när vi säger det utan det här är urkarvade grottor, munkar som har hållit på i flera hundra år för att få till det. Helt vansinnigt egentligen. Men det fräna var att det är flera religioner bredvid varandra. Hinduer, buddister, islam och jai. Det känns ju rätt unikt att man låtit dom andra religionernas tempel vara kvar. Mer sånt i världen!
Det roligaste med Ellora var att vi var turistattraktionen. Jag vet inte hur många som tog kort på oss eller ville vara med på bild tillsammans med oss. Nu vet vi hur det känns att vara kända.
Camilla var hungrig efter 5 minuter men härdade ut ett par timmar innan vi gick ner till bilen och sen hamnade på ett matställe som var dyrt (i indiska mått) och gav oss väldigt lite mat.
Nästa stopp var ett fort som jag trodde skulle va asfränt, men vart besviken.
Sen kom vi in till stan. Arungabad heter den och är nog inte så stor egentligen, men dom hade ett shoppingcenter där. Precis som Ullared - varmt, fuktigt, enorm trängsel, för mycket varor och för lite luft. Det som var bra var väl att vi kunde handla schampo, balsam, tvål, kex, makaroner (!!) och lite sånt.
Färden hemåt var ännu mer skumpig, om det nu är möjligt. Camilla filmade några av omkörningarna, vore kul om det gick att lägga upp, men det kanske är omöjligt, jag har försökt en kvart att bara komma in på Internet.
Chauffören spelade skithög indisk musik och tog med oss hem till sin gård för att visa upp oss för alla barn som inte hade sett vitingar förr. Det var skitkul.
Sen åkte han en sväng genom byn och okynnes tutade för att alla skulle se oss.

Sista biten hem satt vi och förundrades över hur bra vi har det. Det är fantastiskt här, särskilt om man jämför med alla som är hemma, vi åker bil i vackraste solnedgången, ljummen vind viner genom öppna rutor i bilen. Äter lite salta kex och dricker cocacola samtidigt som vi klappar i takt till plingplongmusiken och skrattar åt att livet är vackert.

Denhär dagen har vart så sjukt bra!