Igår hade jag en fruktansvärt dålig dag på jobbet. Det var länge sedan jag kände att allt föll mig ur händerna och att kontrollen försvann vind för våg.
Hade 8 patienter (vilket är väldigt mycket när man jobbar på mitt jobb) och så skickade IVA upp en till.9 patienter. Panik.
Ingenting gick som det skulle - jag hann inte äta, de stackars patienterna fick inte kläder, inte mediciner, inte duscha osvosv. Jag letade efter slangar och tryckset som inte fanns nånstans och jag hamnade tillslut i CPAP förrådet för att gråta en skvätt.
Herregud vad jag hatar mitt jobb ibland. Eller kanske att känna sig otillräcklig.
Jobbade över och missade vägningen.
Väl ute från sjukhuset hade cykeln hakat upp sig på tre:an och det var snortugnt att cykla.
Händelserik cykelfärd dock. Plockade upp en man och en kvinna som hade trillar på rullgruset (på varandra, det såg så festligt ut, tills jag såg att båda blödde) Så jag fick praktisera lite akutsjukvård. Och fånga in deras lilla hund.
Livat värre!
Hem och slockna i soffan tills vi kom på att det inte fanns nån mat i kylen. Då var det bara att åka o handla o laga. Suck. Jag vill ha en liten butler som gör sånt åt mig.
Sen var det en kamp att hålla ögonen öppna till 21.30 när Jakten på Lyckan börjar. Hurra vad Hanna Hellqvist är bra! Kan inte sägas tillräckligt många gånger.
Idag tänkte jag att det skulle bli en bra dag. Åt smoothie till frukost och gick sen till gymmet.
Tänkte springa men så var banden upptagna och jag hamnade på en som är blandning mellan crosstrainer och löpband. Sprang en mil på en timme. Helt ok.
Stapplade hem och snart ska jag till jobbet.
Såhär trött var jag efter träningen:
Och nu är jag så trött att jag inte orkar cykla på trean till jobbet utan jag tar vagnen.
Det var länge sen - bäst att passa på att unna sig medan man kan.
Plus att jag har klippt luggen och det känns trist att paja den bara för en eländig cykeltur nu när jag redan har tränat.
Hade 8 patienter (vilket är väldigt mycket när man jobbar på mitt jobb) och så skickade IVA upp en till.9 patienter. Panik.
Ingenting gick som det skulle - jag hann inte äta, de stackars patienterna fick inte kläder, inte mediciner, inte duscha osvosv. Jag letade efter slangar och tryckset som inte fanns nånstans och jag hamnade tillslut i CPAP förrådet för att gråta en skvätt.
Herregud vad jag hatar mitt jobb ibland. Eller kanske att känna sig otillräcklig.
Jobbade över och missade vägningen.
Väl ute från sjukhuset hade cykeln hakat upp sig på tre:an och det var snortugnt att cykla.
Händelserik cykelfärd dock. Plockade upp en man och en kvinna som hade trillar på rullgruset (på varandra, det såg så festligt ut, tills jag såg att båda blödde) Så jag fick praktisera lite akutsjukvård. Och fånga in deras lilla hund.
Livat värre!
Hem och slockna i soffan tills vi kom på att det inte fanns nån mat i kylen. Då var det bara att åka o handla o laga. Suck. Jag vill ha en liten butler som gör sånt åt mig.
Sen var det en kamp att hålla ögonen öppna till 21.30 när Jakten på Lyckan börjar. Hurra vad Hanna Hellqvist är bra! Kan inte sägas tillräckligt många gånger.
Idag tänkte jag att det skulle bli en bra dag. Åt smoothie till frukost och gick sen till gymmet.
Tänkte springa men så var banden upptagna och jag hamnade på en som är blandning mellan crosstrainer och löpband. Sprang en mil på en timme. Helt ok.
Stapplade hem och snart ska jag till jobbet.
Såhär trött var jag efter träningen:
Det var länge sen - bäst att passa på att unna sig medan man kan.
Plus att jag har klippt luggen och det känns trist att paja den bara för en eländig cykeltur nu när jag redan har tränat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar