Det är jag nästa vecka och då har jag inget att göra.
Paradoxalt
Att man aldrig blir nöjd. Varför måste jag alltid få tråkigt?
Att hela tiden ha en längtan bortåt, mot nåt nytt mål, det suger.
Jag vet inte varför, men det har nog alltid vart så.
Alla flyttar, alla miljöombyten.
Längtar och drömmer. Vill se nya horisonter, känna nya dofter och nya vindar blåsa mot huden.
Känna gräset under tårna.
Hur ska man göra för att få uppleva det när man inte har några pengar. Jag pratar om att resa. Jag menar ut i världen.
Men jag har ett timvikariat. Daniel har inte ens det.
Hur gör man då?
Sommarens resa blir kanske av. Men inte till något land långtlångt borta utan mot nordligare breddgrader i vårt eget land.
Fjällen.
Och jag längtar så jag dör. Redan. Och det är nästan ett halvår kvar.
Det är väldigt långt dit.
Hur ska jag klara mig i vardagen ända tills dess?
Boka flygbiljetter, torka mat, köpa kartor.
Fylla hjärtat med förhoppningar och drömmar tills det spricker.
Det ska jag göra tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar