Den hänger över mig som ett tungt moln. Och man kan inte fixa allting på en gång och jag vill bara lägga mig på golvet och gråta och skrika och riva alla papper mitt i tu!
Och när jag ringde till en jäkla publicus notarius som skulle skriva på mina papper var klockan 14.58 och dom stängde 15.00 men hade givetvis redan gått för dagen.
Så inga påskrivna papper idag heller.
Fast jag måste iofs kopiera passet och lite annan skit innan jag går dit så det kanske var lika bra...
Men det är så frustrerande med jobbsituationen, det är typ 100 gånger värre än ångesten man får för sommarjobb varenda år. Då vet man att nånting får man iallafall, bara att man vill ha det coolaste, roligaste och bäst betalda jobbet.
Nu finns det inte. INTE. ETT. ENDA. JOBB.
Inget man kan söka.
Det är helt sjukt. Jag kommer bli arbetslös för första gången i mitt liv. Dethär är inte vad jag hade räknat med. Jag trodde vårdpersonal gick säkra.
Och inga pengar kommer jag få heller, a-kassan ska man ju ha vart med i minst ett halvår innan dom ger en nåt.
CP!
Och så fick jag mens idag igen. Vad är det nu tro? Tredje gången denhär månaden.
I LOVE att byta piller. Nuförtiden ligger jag ju i riskzon för p-piller (tack släkten och generna) så jag fick byta till minipe.
Fint kanske när det har gått ett tag, men nu är det kasst. Mensvärk och sunkighet typ tre gånger så ofta som i vanliga fall.
Stackars,stackars mig.
Usch, jag som hade tänkt bli klar med den norska legitimationen idag och skicka in det ikväll, nu blir det ännu en dag av ingenting.
Ledig idag och i vanlig ordning blir jag helt slut. Nu dricker jag kaffe (igen) i förhoppning om att bli piggare.
Daniel är på jobbet och jag funderar på att dra iväg till friskis ikväll (för första gången sen i våras typ) och gå på medelgympa.
Vart ute och sprungit och promenerat lite på sista tiden, men jag har gått upp 1.5 kilo så det vore kanske bra att ta tag i tränandet lite mer frekvent. Eller så slutar jag bara äta så mycket skit, men jag orkar fan inte bry mig ibland. Och då blir ibland oftare och tillslut blir det en vana.
Nu har jag skärpt till mig igen, men skadan är som redan skedd. Inge mer godis eller kakor iallafall. Glass är okej för annars blir man ju knäpp.
Just nu avleder jag sockerbegäret med persikor. Funkar fint. Sött men ändå en frukt.
Good shit, naturen är bra - bättre än massa gelatin och konstgjorda grejer.
Men det är svårt dethär med vikten, jag vet ju att det står still ibland och att jag skulle tappa motivationen, men va fan. Nu måste jag hitta den snart igen - annars blir det problem.
Ska till Göteborg i helgen. Som vanligt vill jag egentligen vara där en vecka i sträck minst för att hinna träffa alla, men nu blir det ju inte så igen.
Mamma fyller år och det är väl vad helgen kommer gå åt till.
Kanske, om jag har tur, hinner jag träffa Eric innan han åker till Österrike ett år. Men man vet som aldrig. Det blir alltid så stressigt. Borde verkligen flytta dit snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar