Jag såg ju fram mot en helt ledig helg i torsdags. Bara göra det som faller en in.
Hm.
Riktigt så blev det ju inte. Klockan 12 på fredagen impulsbestämde jag och Maria oss för att åka till Norge och jobba i helgen.
Det lät så himla bra. Massa pengar och tja, så svårt kan det ju inte vara?
(Jag hade inte riktigt tänkt på att jag gör två helger på raken nu och jag jobbar 10 av 12 dagar)
Vi var helt vansinnigt nervösa på bussen, tre timmar i skräck för vad som komma skall. Det visade sig ju nämligen att vi inte alls skulle vara i Oslo båda två - Maria hamnade i en by 40 minuters tågfärd bort.
Men efter mycket panik och tullkontroller osvosv (Norge är nya Sovjet) så var vi framme. Hittade Marias tåg och sen var jag ensam.
Jaha. T-bana. OMG. Jag fattar ju inte ens systemet i Stockholm....Men en snäll tant hjälpte mig rätt och tillslut kom jag fram till Majorstuen där jag skulle hämta nyckel.
Nån nyckel fanns inte och klockan var mitt i natten. Kulkul. Tillslut fanns det en omärkt nyckel längst ner i burken. Tja, det är väl bara att testa?
Letade mig fram till rätt adress och den passade faktiskt.
Sov som en stock trots 4 andra tjejer i lägenheten och att de under hade fest.
Jobbade kväll-natt vakt så jag hade tid på mig att hitta sjukhuset (via Daniel som fick lotsa mig via google-maps för att jag gick vilse)
Hamnade på en ortopedavdelning. Herre gud. Jag har aldrig jobbat med ortopedi!
Jag tror det gick bra, hoppas bara att jag inte gjorde något dumt.
Förstod de flesta patienter, det var två stycken som såg ut som frågetecken varje gång jag sa nåt bara...
Nu har jag sovit 11 timmar och känner mig fortfarande sovtrött. Men jag gjorde det - jag åkte till Norge och fixade att jobba helt själv!
Jag är vansinnigt stolt!
(trodde liksom aldrig att det skulle bli av, att jag var för feg)
Men vågar man inte är man bara en liten lort som fru Lindgren sa en gång i tiden.
Hm.
Riktigt så blev det ju inte. Klockan 12 på fredagen impulsbestämde jag och Maria oss för att åka till Norge och jobba i helgen.
Det lät så himla bra. Massa pengar och tja, så svårt kan det ju inte vara?
(Jag hade inte riktigt tänkt på att jag gör två helger på raken nu och jag jobbar 10 av 12 dagar)
Vi var helt vansinnigt nervösa på bussen, tre timmar i skräck för vad som komma skall. Det visade sig ju nämligen att vi inte alls skulle vara i Oslo båda två - Maria hamnade i en by 40 minuters tågfärd bort.
Men efter mycket panik och tullkontroller osvosv (Norge är nya Sovjet) så var vi framme. Hittade Marias tåg och sen var jag ensam.
Jaha. T-bana. OMG. Jag fattar ju inte ens systemet i Stockholm....Men en snäll tant hjälpte mig rätt och tillslut kom jag fram till Majorstuen där jag skulle hämta nyckel.
Nån nyckel fanns inte och klockan var mitt i natten. Kulkul. Tillslut fanns det en omärkt nyckel längst ner i burken. Tja, det är väl bara att testa?
Letade mig fram till rätt adress och den passade faktiskt.
Sov som en stock trots 4 andra tjejer i lägenheten och att de under hade fest.
Jobbade kväll-natt vakt så jag hade tid på mig att hitta sjukhuset (via Daniel som fick lotsa mig via google-maps för att jag gick vilse)
Hamnade på en ortopedavdelning. Herre gud. Jag har aldrig jobbat med ortopedi!
Jag tror det gick bra, hoppas bara att jag inte gjorde något dumt.
Förstod de flesta patienter, det var två stycken som såg ut som frågetecken varje gång jag sa nåt bara...
Nu har jag sovit 11 timmar och känner mig fortfarande sovtrött. Men jag gjorde det - jag åkte till Norge och fixade att jobba helt själv!
Jag är vansinnigt stolt!
(trodde liksom aldrig att det skulle bli av, att jag var för feg)
Men vågar man inte är man bara en liten lort som fru Lindgren sa en gång i tiden.
4 kommentarer:
Häftig upplevelse! Vi bodde i Majorstuen, jacob aals gate :) Kul att det gick bra men förstår att du var nervös innan.
Jaha, shit va kul!
Det var ju verkligen väldigt fin där!
Jag är alltid så himla nervös innan jag ska göra nåt för första gången, men det går ju nästan alltid bra.
Du är så cool!
DU är cool!
Skicka en kommentar