nyårsafton

Idag är det nyårsafton, tiden liksom bara flyger förbi.
Julen i Linköping var fin, bästa på länge.
Lite flängig som vanligt men skönt att få träffa så många, vi var hemma nästan en hel vecka och det var riktigt mysigt.

Ikväll ska nyåret skålas in i Kållered med 6 andra småbarnsföräldrar och deras barn.  Alltså förra året kom jag och Malin hem klockan 5 efter att ha svirat runt i Billdal och nu har vi en bebis härhemma. Det är så konstigt. Men förhoppningsvis blir det lika bra firande som förra året, om än lite annorlunda.
Daniel ska köra så jag ska öla ordentligt för första gången sen typ mars. Hurra!

Dethär året har varit så jäkla bra, jag önskar att alla år är som dethär. (Nog för att jag fattar att det inte skulle hålla i längden men ändå)
Jag har dykt med sjölejon, spanat på vandrande träd i amazonas, klättrar uppför uråldriga trappor i inkariket, åkt båt på glaciärsjö,  förlovat mig, tagit körkort, fått en stor löneförhöjning (för att vara sjuksköterska) blivit med barn och fött ut en söt liten rackare. Vad mer kan man önska?
Får göra en årsresume som jag brukar, hinner bara inte just nu (som vanligt)

Men nu ska jag skynda mig att piffa klart medan lillfisen sover, man vet ju aldrig hur länge det varar!
Hoppas 2014 blir lika fint som 2013!
Så Gott Nytt År allesammans!

jul-ledigt

Idag börjar julen. Eller tja. Daniels ledighet börjar idag iallafall.
Min började ju för nästan tre månader sen... Hur som helst. Det ska bli gott att få fira med nära och kära, få träffa vänner som bor lite för långt bort och som man ser alldeles för sällan.
Och att få en gran, även om den är i plast.
Jag sörjer att det inte blev nån julgran här i år, det är liksom viktigast av allt för julkänslan och så har vi inte hunnit.
Men förra årets var himla fin.

Och sen det ska bli obeskrivligt skönt att kunna få lite barnpassning så fort man vill.

Jag älskar henne ju såklart men hon har en hemskt stark röst (som hon använde i stort sett hela dagen igår. Förutom den timmen när Filip hälsade på. Såklart. Hon väljer sina tillfällen)


Nej. Nu ska det packas!

Ett stycke livstecken

Kom på att det var typ hundra år sen jag skrev nåt. Eller åtminstone ett par veckor. Det är lite svårt att få tiden att räcka till. Och sen höjder det kanske inte överdrivet mycket i livet. 

Daniel jobbar och jag och Iris hänger på dagarna. 

Somliga dagar går bättre och somliga sämre. Är vi båda hungriga samtidigt går det såhär:

Och efter åtminstone den ena av oss har ätit så går det såhär:

Äta, sova, baja - börja om. Det är livet det!

Men jag försöker upprätthålla nån slags socialt liv, träffa någon varje dag. Det går rätt bra ändå!

Idag var Karolina här, nyss hemkommen från Stockholm. Fint att hinna ses lite iallafall innan jul, det är alldeles för långt mellan gångerna!

Och så var vi på julfrukost på jobbet igår, jag och brorsan. 

Så himla fint att träffa alla igen, tråkigt bara att jag märker hur mycket jag saknar jobbet när jag väl kommer dit...Jag är nog inte riktigt helt gjord för att vara hemma. 

Iris var också pepp på att träffa alla fina människor igen.

Så. Bebisbildboom. Nu vet ni lite mer hur hon ser ut iallafall.

I förrgår fyllde jag år och det var inte nåt vidare firande att tala om, även om det var trevligt. 

Tänkte att jag skulle fylla år i vår igen och kunna bju hem lite folk och ha kalas "på riktigt". Inte ett där man får be gästerna att gå hem halv nio för man håller på att somna.

Och om 4 dagar är det julafton. Hur galet är inte det? 

Vi har inte ens fått in nån gran, det som jag såg fram mot så himla mycket. Finns liksom inte ens tid för det. Hur är det möjligt att nåt så litet tar så mycket tid? 

Jaja, vi far hem på söndag, det ska bli fint. Där finns ju en gran iallafall, om än i plast.

Nu ska jag gå och slänga i tvätten och hoppas att kunna läsa klart denhär drömmiga artikeln. 

Kan man kombinera pyttebebis och skidåkinig?

Drömma kan man ju iallafall.

Iris är här!

Som ni alla kanske redan har förstått är anledningen till tystnaden att det har kommit en bebis nu.

Hon kom den 24:e november, en månad innan jul. 

Efter ett och ett halvt dygn av värkar och efter mitt livs värsta förmiddag for hon ut klockan 10.54.

4004 g tung och 52 cm lång och med massa hår. "Hon har samma frisyr som sin pappa" sa barnmorskorna och skrattade.

Vi kallade henne för sumobrottarn från Minsk för hon var tjock och lite ful men nu heter hon Iris och börjar söta till sig.

Hon är ganska snäll, bara hon inte är hungrig - då blir hon galen. Och hon blir också galen om hon blir för varm. Men det har hon väl efter sin mor... Hon har också två små skrattgropar som syns emellanåt och då dör jag lite för det är så sött. 

Sen gillar hon sin pappa rätt mycket - hon kan ligga en hel morgon på hans bröst och grymta nöjt. 

Ja det är väl Iris såhär långt, hon har ju inte haft så lång tid på sig att ge sig till känna.

Daniel jobbar första dagen idag efter sin 6 dagar långa pappaledighet. Jag försöker lista ut hur man går på toa och äter mat när man är ensam. Spännande värre.