Måndag morgon

Imorgon bär det av mot högre höjder. Eller tja, först lite ner och sen mycket upp. 4500 meter typ.
Höjdsjukan är bättre men jag har kvar sömnproblemen som jag hade vid Everest förra året. Sover kanske 30 min i stöten, halvkul. Men utöver det så är vi bättre, inte lika andfådda och trötta.
Uffe och jag sörplar kokate och hoppas på att det ska hjälpa.
Annars har vi inte gjort så mycket idag, jag tillbringade förmiddagen med att städa ur min packning från schampo som hade läckt ut under flygningen och sträckläsa hungerspelen- böckerna. Fyfan vad bra de är!
Grabbarna var ute på shoppingstråk och kom hem med ponchos, kepsar och gottis. Under eftermiddagen skulle vi åkt på sightseeing med buss ( orkar inte riktigt gå runt så mycket) men det började hällregna så vi satt på vår nyfunna favoritresturang och sörplade varm choklad och tittade på när Uffe åt marsvin.
Annars har vi mest packat och oroat oss över att packningen väger för mycket.
Om jag inte skriver mer ikväll kan ni väl hålla tummarna för att vandringen ska gå fint och det inte ska regna så mycket på oss?

Här får ni en bild på den goda chokladen:

Framme i cusco

Och höjdsjukan tog mig med storm. Kanske lite pga förkylningen, mitt onda öra, lite sömn och lång väg men vi flåsar och flämtar och har puls på 150 efter en liten trapp.
Uffe gav upp först och nu jag med. Daniel är ute och letar keps och fina fotoplatser och om jag känner honom rätt blir han borta ett tag.
Nu ska jag ta mitt onda och yrsliga huvud och sova lite. Tack o hej!

Ett stycke alpacka

Jag har precis tröstköpt en finfin scarf av alpackaull, håller på att dö trötthetsdöden. Igen. Vi har rest i 13 timmar, är inte framme förrän om 3 timmar till. Tvi vale.
Sen har jag åkt på nån jäkla förkylning efter båtturen till de sterila sköldpaddornas ö. Täppt och snorig och har ont i öronen.
Buhu.
Så jag var värd en scarfs till, även om jag redan har flera stycken. Så det så. Tanten som sålde den lovade att jag alltid skulle vara varm när jag hade den. Kan ju hoppas på det.
Här får ni ett kort på den, jag ser störd ut men jag är bara trött.

Vidare äventyr

Snart flyger vi till Peru, det ska bli galet spännande. Vi alla ser fram mot det med både bävan och förhoppningar.
Först flyger vi till Lima via guallaquill och Quito innan vi äntligen kommer till cusco. Där har vi en acklimatiseringsdag innan vandringen börjar. Jag gissar på höjdsjuka, Uffe gissar på att det knappt känns. Vi får väl se.
Vi är lite förkylda men magsjukan verkar ha lämnat oss ( peppar,peppar) så det kanske går fint!

Dykningen igår var btw fantastisk! Rockor, haj och sjölejon + tusen annat!
Nu kom bussen, hörs i Peru!

Galapagos

Vi är ju på Galapagos nu. Vi är trötta nästan hela tiden för det finns så mycket att se och göra.
Igår och idag har vi tagit båten ut till olika öar och tittat på fåglar, leguaner, sjölejon och sköldpaddor.
Att snorkla bland nyfikna lejon är något alla borde få göra - helt fantastiskt! De är överallt och simmar nära, nära för att vika av precis innan man krockar.
Uffe fick världens kallsup när de kom första gången, han var inte alls beredd utan trodde att det var en haj och att hans sista stund var kommen...

Idag gjorde vi en två timmar lång båttur till en annan ö ( floriana). På vägen dit såg vi flygfisk (!) sköldpaddor och flera delfiner som hoppade i kölvattnet ( dog nån slags idyll-död då) sen hälsade vi på massa sköldpaddor som bodde där. I början när man försökte rädda sköldpaddorna så hade man inte förstått att det var olika arter ( en art på varsin ö) utan man hämtade massa olika så de fick para sig med varann. Problemet var ju bara att det blev några konstiga underarter som alla var sterila och man inte kan lämna tillbaka på nån ö eftersom man då skulle störa den öns djurliv.
Därför bodde dom i skogen på floriana och verkade alldeles lyckliga ändå. Och där får de vara kvar i alla sina dar ( man vet ju inte hur länge eftersom de är en ny art. Guiden gissade på 110 år. Piuh. )

Sen snorklade vi lite till, simmade med två jättesköldpaddor och var så stissig att jag hyperventilerade ett tag.

Imorgon bär det av med dykbåt och förhoppningsvis ser vi lite haj.
Får lägga upp lite bilder när jag kommer hem, i-Phonen tar inte helt optimala kort...
Skepp o hoj!

Amazonas djungel

Igår kom vi hem från amazonas. Resan dit tog 7 skumpiga timmar på en liten buss, timme upp och timme ner. Vi for över höglandet, upp över 4000 meter och sen ner igen. Gick i ungefär 40 km/h uppför och 80 km/h nerför. Inte helt bekvämt med stupen på sidorna av serpentinvägen men lyckades tillslut somna till lite.

När jag vaknade var det som om nån hade knäppt fingrarna och tagit bort den klara och kalla bergsdoften och ersatt den med nåt blött och klibbigt.
Ju längre ner vi kom desto mer djungel blev det.

Vägen slutade vid ett hostel och där checkade vi in. Fick ett lyxrum ( med fläkt alltså) och sprang till floden för att ta oss ett dopp. Kallt, strömt och skönt som tusan!
Mitt i den varma natten vaknade jag av ett skyfall utan dess like, men det ska väl regna lite i djungeln? Problemet var bara att det inte hade slutat på morgonen, inte på förmiddagen heller när i skulle sätta oss i kanoten för att ta oss längst med floden ännu längre in i amazonas. 2 timmars kanotfärd senare var vi alldeles genomblöta och Daniel hällde ut vatten ur sina stövlar två gånger...
Inga regnkläder i världen hade lättat upp situationen. Tur var väl att det var varmt, 33 grader - inte som när det regnar i Göteborg precis.
Har har det slutat regna:  

  Vi avslutade den blöta dagen med en tur rätt in i djungeln och tittade på konstiga växter och djur och uffe åt en larv. Myggorna och nöjda däckade vi i vår bungalow ( och ni som känner mig väl förstår hur trött jag var när jag somnade utan öronproppar i ett rum utan fläkt)
Dagen efter gjorde vi en ny djungeltur på ett par timmar, Uffe och jag svingade oss i en lian och sen fick vi äta myror. Dock skrek jag mamma-skriket innan jag fick i mig någon - jag hade inte fattat vad det var! Vi fick ett blad av vår indian ( guiden alltså) och så skulle man klämma sönder en liten grej på bladet och stoppa den o munnen. Men jag var lite långsam med munstoppandet, särskilt efter Uffes larvätande dagen innan, så alla mina myror föll ut. Lika bra var väl det kanske.

På eftermiddagen var vi hos en indianfamilj och blev totalt uppätna av myggen, har nog aldrig varit så äten i hela mitt liv!!
Det syns kanske inte men det finns, jag lovar!

 Benen är som två kliiga stolpar, det vätskar och varar sig och har sig så det fastnar i brallorna. ( har fått nån fiffig kräm från Apoteket så jag ska nog i te behöva amputeras) Indianderna var hur som helst snälla och rara och shamanen spottade Uffe i håret för att han skulle bli av med onda andar ( haha!)

Sista dagen byggde vi flotte, badade och åkte med strömmen, iklädda flytväst och badkläder, i 15 minuter tills vi kom till ett guldvasknings-ställe där vi ta mig tusan hittade lite guld!
Dock bara lite flingor som vi slängde i igen, men ändå!

Myggorna och syrsorna gjorde mig lite galen ( och döv) men annars var det en fenomenal tripp. Daniel lyckades bli magsjuk och det var förstås inte så kul, men han är bra nu!

Nu är vi på Galapagos och det är varmt men fint, skriver mer om det imorgon kanske. Jag ska parkera mig under ac:n igen. Heja ac!

Quito

Inatt kom vi äntligen fram till Quito efter 32 timmars resa, sällan eller aldrig har jag vart så trött. 8 sekunders svarslatens och inte helt orienterad till tid och rum...är det nåt jag önskar mig i julklapp i år så är det nån slags förmåga att sova sittandes.

Hur som helst så har vi gjort stan idag, inte alls så jetlaggade som vi trodde gick vi upp vid nio och åt frukost innan vi tog El Terrifica, en linbana, upp för ett av alla berg här. Vi landade på 4200 meters höjd och flåsade som kol- patienter på vår jakt efter perfekta fotospoten.
Och tjusigt var det.
Mycket flåsande och hundra bilder senare var vi nöjda.
Vi tog banan ner igen till stan och strosade runt, pratade svenska med spanjorerna eftersom det verkade fungera bättre än engelska och åt god mat på takterass ( det är därifrån bilden är tagen )

Sen klättrade vi upp i en kyrka där både jag och Daniel blev alldeles höjdrädda och Uffe fick stå för lugnet. Helt galet var det! Man tog sig upp via ett torn och sedan vidare i taket på kyrkan, liksom ovanpå valvbågarna. Sen lite stegar som tog oss ut på taket innan vi klättrade på en yttepytte stege på utsidan av tornet för att komma upp till ett av tinnarna på kyrkan. Hade vart totalförbudet i Sverige...

Hur som helst så är vi nöjda och trötta, imorgonbitti far vi vidare till amazonas där vi inte ska få malaria eller bli uppätna av ormar. Det ska bli kul.

Sista dagen innan äventyret

Nu är det snart dags för avfärd. Inatt lyfter vi äntligen till varmare jaktmarker.
Det firade jag med att gå på kurs om övervaknings-system på jobbet.
Speglade mig i glansen av nya apparater.

Sen rände jag land och rike runt ( nåja, halva stan runt) efter en speciell sorts lösgodis som jag btw inte hittade. Sen for jag hem och packade ner det sista i väskan.

Tänk. Om 24 timmar (typ) har jag haft mina mest beresta skor i 3 länder till. Hittills har de varit i USA, Norge, Sverige, Kambodja, Thailand, Indien och Nepal. Och nu blir det Venezuela, Peru, Ecuador, Colombia och Tyskland. Inte illa pinkat för ett par vita Converce.

Ska försöka uppdatera er via bloggen, hoppas ni har överseende med bilderna, blir inget bra när man skriver via telefonen.

Nåja. Nu är jag lindyhoptrött och måste sova lite innan vi ska gå upp igen.

Så vi ses på andra sidan Atlanten!

En önskan som slog in

För ett tag sedan skrev jag ju att jag så innerligt önskade att Emma och Markus skulle flytta ner till Göteborg. Det är ju fint att de bor i fjällen och så, men alltså. De får ju hemskt gärna bo lite närmre än att det tar en hel dag att köra dit.

Hursomhelst så levererar ju 2013 stort hittills, häromdagen kom nämligen ett litet sms från Emma där det står att de kommer hit till sommaren!! Alltså - jag fattar inte hur glad jag blir!
Så idag träffades vi och åt lunch och det bara kändes så himla rätt, det var som att det inte fanns nåt annat.

Nu längtar jag ännu mer till sommaren!
Hurra!

Kalla bad 2.0

Har ÄNTLIGEN hittat den lilla grejen som man för över bilder till i-paden med!
Yay - alltså jag köpte den i Thailand och la den sen på ett bra ställe. Och idag hittade jag den, hurra!!
Kunde alltså tillslut föra över mina semesterbilder från i somras.
Satt en stund och förundrades över hur fint väder det var, alla bara neggade ju hela tiden på hur kallt det var. Sen tittade jag lite på badbilderna. Det var visst inte så varmt alla gånger...
( jag badade iaf hela sommaren fastän det regnade och var kyligt ibland)

Årsgenomgång no.3

Här kommer sista delen, sensommar till vinter.
Vill man läsa tidigare år så kan man läsa om 2011 och 2010 här och här och tillsist kan man läsa om 2009.

SEPTEMBER

Eller var det kanske i slutet av augusti? Kommer inte riktigt ihåg. Hur som helst var vi på Marstrand med jobbet på utvecklingsdagar. I år var det faktiskt riktigt fint, inga skandaler. Promenad runt ön, god mat och iskallt bad i havet. Det blev det sista havsbadet för året.

Det är vackrast när det skymmer.

I september var det dags för ett efterlängtat besök i Linköping. Lars Winnerbäck skulle spela på hemmaplan. Och verkligen på hemmaplan. Vidingsjö motioncentrum.
Alla var där. Som en riktig hemvändarkväll.
Malin, Karolanna och jag möttes upp hemma hos mina föräldrar och gick och satte oss i gräset.
Sen kom resten av Linköping.
Fint häng med Maria, Robert, Sofia, Johan och många fler. Nostalgin var på topp!

När alla skulle hem var det kaos. Polisen fick eskortera bussarna genom folket. Och jag promenerade ett par hundra meter hem och kröp ner i en nybäddad säng med tonårskärleksrus i bröstet.

Dagen efter ville jag åka till Fjälla och elda lite så det gjorde vi. Invigde den nya kaminen.
Den som hade en brasa i sitt hem vore lycklig.

I september hjälpte Markus mig med att plocka ut min piercing och efter 10 år där kändes det hemskt konstigt. En era som tog slut liksom. Var tvungen att göra trotsiga och barnsliga saker en hel vecka för att kompensera för att min ungdom tog slut.
Började läsa akutmedicin och fick pluggångest på köpet.

Sen kom årets enda bröllop. Fredrik och Kristina lovade varandra kärlek i Hagakyrkan och sprang ut med lyckliga leenden på trappen. Magen först och tre ynka veckor senare var de tre.

Jag hade på mig min finaste sommarklänning och låtsades som om det inte alls var 14 grader och snålblåst.

OKTOBER

I oktober var jag och Anna på vintageturné i stan. Jag hittade en underbar kappa för ett par billiga hundralappar. Som jag älskar den! Bara längtar efter att det ska bli lite varmare så jag kan börja använda den igen.

Började äta frukost till soluppgången. Hösten är definitivt här.

Vi hade fjäll-längtan så vi tog bilen upp till Sälen för att träffa våra vapendragare Emma och Markus.
Där gick vi på fjällturer, grillade korv, åt ostar, bakade bullar, cyklade, drack te och hade det alldeles alldeles underbart.

 

Gav min fina halsduk till Emma så hon kunde sakna mig lite extra när vi åkte hem.

I mitten av oktober var det äntligen Dukes place. En helkväll med liveband och massa folk som älskar lindyhop lika mycket som jag.

Så jag drog till Möllan för att möta upp Linus, Susanne och Devrim. Till min stora glädje och förvåning stog Joel där framför mig och bjöd upp till en svängom.
Fint som snus. Dansade tills min då trasiga axel värkte för mycket och fick sen skjuts hela vägen hem. Tack!

 

Hösten var galet fin emellanåt men hemskt regning.
Jag och några till blev bjudna på middag av ett forskningsprojekt på jobbet. Det var fint och kändes så fint att vara uppskattad. Första och enda (gissar jag) gången som det kommer hända.

NOVEMBER

I november började Daniel med Göteborgsklassikern.
Jag stog i regnet och hejade på flera hundra tappra personer som sprang en mil i ösregn och knädjup (nåja) lera.

Vi fick finbesök från Sälen och svirade om till finkjolen och lagade hamburgare. Och bestämde att vi skulle fara till Island i sommar! Jisses vad kul det ska bli!

Sen träffade jag Emma fler gånger, alltså om det är något jag önskar så är det att hon och Markus ska flytta hem hit igen.

Jag skrev första tentan i Akutmedicinkursen. Hade druckit mig full på fint rödvin i brusigt sällskap kvvällen innan och kom försent till tentan, fick lite skäll och var allmänt depp när jag gjorde den. Mer depp efteråt eftersom jag var helt övertygad om att jag hade kuggat den.
Det hade jag inte. Men det visste jag inte här.

Tyckte att det var ok att starta julen i mitten av november och bakade massa goda grejer. Lussebullar coming up!

 

Vi satte glögg och bakade pepparkakor och hade massa folk här jämt, kan någon inte gilla julen!?

Första julmarknaden i år var på Gunnebo slott.
Där gick vi runt och ooh:ade och aah:ade och fick julkänsla. Sen rymde vi från allt folk och åt årets första julbord.

Sen blev det hiskeligt kallt och växlarna på min cykel frös fast och jag fick åka spårvagn till jobbet för jag kom inte upp för Sahlgrenskabacken. Suck.

Lagom till lucia blev glöggen färdig. Stark men riktigt ruskigt god! Bättre än allt färdigköpt glögg i hela världen!
Men det finaste med hela året fick jag veta denhär glöggdagen; nämligen att jag ska bli faster!!
HURRA!

Så föll snön äntligen över gamlestaden. Tung och tät. Och låg kvar i flera veckor, ända till min födelsedag då den smälte bort - traditionsenligt.

Vi testade att ha hyacinter här hemma och det gick alldeles utmärkt. Ingen allergi - hurra!
Äntligen kan Daniel få sin bästa jullukt.

Och plötsligt var det bara en månad kvar tills vi landar på sydamerikansk mark!

 

Den dagen som jorden skulle gå under skolkade jag från skolan och pyntade för födelsedagsfest.

 

Nästan alla mina fina vänner kom och jag fick så himla många fina presenter och kramar!
Finaste och bästa gäster, två var tillochmed kvar när stackars Daniel gick till jobbet. Min allra bästa födelsedag!

Julen firades i Fjälla och Linköping. Det var hejdlöst mycket snö och jag har nog aldrig skottat så mycket som vi gjorde då. Åkte upp banor på berget genom knädjup snö tills svetten rann.

På kvällen åt vi ett galet gott julbord med bara favoritsaker!

Efter några dagar av lite hetsigt firande så kom vi hem till Göteborg för att jobba ett par dagar innan finaste Malin kom hit. Vi skulle nämligen på kalas hos Filip som har varit hemma i rekordlånga 3 veckor.
Vi skyndade oss hem från jobbet och gjorde oss iordning i rekordfart - tittade på fyrverkerier genom en regnig bilruta (parkerade på en refug mitt på hisingen) innan vi kom ut till Billdal och kalaset.

Här är mina fina personer.

Och här är jag och Filip.

Tolvslaget skålades in uppe på ett berg i världens storm och lite regn. Men vad gör det när man älskar de man är tillsammans med? Synd bara för stackars Daniel som jobbade dagen och hade fått åka hem.

Vi andra tittade hur som helst klart på alla fyrverkerier innan vi upptäckte att alla hade gått hem och det bara var jag, Malin och Kennet kvar. Så vi passade på att ta en ny väg ner som slutade i Filips mammas rabatt. En fin start på året.

Vi kom hem lite lagom till att väcka Daniel (igen) efter en räddning av en förvirrad och lite för full tjej som kravlade runt på spårvagns-spåret i alldeles för lite kläder.

Så året började med en god gärning och mycket tålamod.

En bra början helt enkelt.

 

Hoppas 2013 blir lika bra!